Ja de börjar bli tråkigt att läsa min blogg, de förstår jag. Jag som inte skriver särskilt bra. Men jag skriver ju bloggen för att den gör de lättare för mig att leva och jag tycker om att skriva när något roligt, tråkigt o.s.v. händer i mitt liv, eller i min familj.

Med mitt handikapp och vad jag har varit med om så kommer jag alltid må bra och dåligt fram och tillbaka i mitt liv. De är bara att inse. Som jag beskrev de när jag var liten hos psykologen så är jag ledsen och de är tungt i hjärtat. Varför känner man så? Speciellt när man var så liten? Tråkigt att säga de men känner samma känsla idag fast i vuxen ålder. Jag kan inte sätta fingret på varför jag mår som jag gör i olika perioder. De finns ingen som kan få mig att må bättre när jag mår så, utan jag måste kämpa och ta mig ur de och komma på fötter igen. Ibland går de jättefort att komma tillbaka efter en svacka, men oftast tar de tid att komma på fötter igen. Har mått dåligt sen innan jul, vet inte varför? Och svar på det får jag aldrig. Önskar ibland jag att inte blev född. Varför mår man så här? De är väl inget liv, att gå på mediciner och inte klara av sitt liv? Vissa saker här i livet är svåra att acceptera och detta har jag svårt att acceptera. Jag måste lära mig leva med det.