Måndagen var jag på två möten. Mitt första möte va på diabetescentrum och det gick ju inte riktigt som planerat men det visste vi ju redan. Jag har ju verkligen fuskat i sommar så jag var ju helt klart säker på att jag hade dåliga värden och dålig vikt.

Men det känns ändå skönt att veta att man har haft rätt, men det är ju inte bra. Men jag ska ju till Torsby den 16 augusti och prata med dom och ta prover. Sen läggs jag in på söndagen den 12 och opereras på morgonen den 13.

Så om ca två veckor ska jag börja med mitt flyt känns otroligt skönt att allt veklingen händer nu. Det är på tiden när man väntat så länge. Min diabetessköterska tyckte att jag skulle ta det lugnt med ”bantningen” tills mitt flyt börjar för det är viktigt att allt går som det ska så att det inte blir krångel inför operationen.

De gäller bara för mig att ta mig i kragen och säga till mig själv att detta klarar jag. Jag vet att jag klarar det. Vägen dit är jobbig och lång men jag kommer må betydligt bättre efter att jag gått ner och så. Jag kommer bli en ny Anna, som ingen känner igen. Kanske få ett bättre psyke och mindre mediciner.

Mitt andra möte var till psykologen min nya, som jag inte alls tycker om nu i början. Det är så jävla jobbigt att man måste byta hela tiden. Det är så svårt att lita på någon för man får ny hela tiden.