Det känns tungt att vara här, alltså utan pappa. Har liksom ingen att umgås eller prata med om dagarna. Det var därför Mats fixade kattungen till mig så jag inte ska behöva vara själv. Det känns skönt att han tänker på mig.

Jag är glad för pappa skull att han har kunnat flytta ner, att han får närmare till affärer, mer centralt o.s.v.

Känns bara så tomt, har alltid haft pappa vid min sida och i närheten. Visst jag har pappa nu vid min sida också. Men långt bort. Låter som ett barn kanske. Men eftersom att jag aldrig haft en så bra kontakt med min mamma så har ju pappa blivit allt för mig. Han har liksom alltid funnits i vått och torrt och i närheten. Men nu är han 50 mil bort. Det känns tungt, men det är väl bara nu i början. Sen vänjer man sig.