-Anna för många år sedan!

Alla säger att gamla Anna är tillbaka. På ett sätt känns det inte bra. För då är jag så jävla rå mot alla. Skiter  i vad alla tycker och gör vad fan jag vill. Bråkar och irriterad jämt. Det är inte speciellt roligt att höra att gamla Anna är tillbaka. Men upplever min omgivning det så, så måste jag lyssna och ta det till mig oavsett hur ledsen det gör mig…

 

Något har hänt…

 

Men vad? Ja om jag kunde svara på det skulle jag göra det direkt. Jag mår ju inte speciellt bra av att gå runt och vara som jag är. Känns som inte mina mediciner hjälper. Kan lika väl spola ner dom i toaletten. Känner mig bara så jävla arg. Jag är så jävla rädd för mig själv vissa stunder. Jag vet att när jag blir så arg och är det så är jag kapabel till allt. Då finns det ingen spärr på mig. Jag skulle kunna döda en människa utan och tveka.

 

Psyk tar mig inte rikigt på allvar känns det som. Ska det behöva hända en sak för att dom ska lyssna? Inget händer när man är där och snackar. Har ju fått ny läkare visst hon är bra men Dr Tumma visste hur jag var och hur allvarligt allt var när jag sa hur jag mådde. Så hon fixade sakerna direkt.

 

Jag har mått såhär sen innan operationen. Det har gått månader. Det brister snart känns det som. Jag är så rädd för mig själv. Jag vill inte göra något som jag inte i vanliga fall skulle göra. Hur ska jag få männsikor att lyssna? Ska jag lägga in mig själv?

Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg