Tänker mycket på hur jag skulle klara mig när pappa inte finns längre, skulle jag klara att fortsätta leva då? Han är verkligen den som har funnits för mig i vått & torrt. All jävla skit jag har gjort under åren så har han aldrig gett upp hoppet om mig utan funnits där. Jag har inte gjort lite skit utan har varit en jävla ungen. Förstår inte hur han orkat med mig. Har så dåligt samvete när jag tänker på allt jag gjort.

Jag kan prata med pappa om precis allt. Han är som min bästa vän. Har jag gjort ett rån så skulle jag prata med han om det. Han skulle ge mig råd & om jag åkte fast vet jag att han skulle komma och hälsa på så mycket som han fick. Han skulle aldrig svika mig. Jag litar på han till 100%.

Bättre pappa kan man inte ha. Det finns ingen som fasan Baloo! Han är verkligen unik! Det är ju varje människa men han är det där extra. Vi är så lika jag & han. Vi vet vart vi har varandra. Bråkar vi säger vi ordagrant vad som helst. Spelar ingen roll vad som sägs & hur rått det är så efter en timme så ringer vi till varandra & då är allt som vanligt igen. Det är inget hattande fram & tillbaka mellan oss utan han vet vart han har mig & jag vet vart jag har han.