-Uppförsbacke & nedförsbacke.
Det är en lång uppförsbacke nu men jag hoppas ljuset snart kommer och den stora nedsförbacken kommer. Jag måste bara tillåta mig själv att sörja, gråta, va arg, besviken, förbannad och hata allt detta det är normalt efter allt som hänt. Annars kan jag aldrig bli starkare. Vissa dagar är så mycket jobbigare än andra och det har varit så nära att jag tagit livet av mig. Har tänkt ut exakt hur jag skulle görat. T.ex. tagit alla mina tabletter, skurit mig eller hängt mig. Har kommit fram till vilka jag vill skriva brev till familj och vänner. Vad det ska stå i dom. Men tack vare min familj och mina vänner har jag klarat av dom dagarna.
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg