I ca 7 års tid va jag tillsammans med honom. 7 år är en mycket lång tid. Jag kan inte förstå att jag älskar honom fortfarande. Pga. allt han har gjort i mot mig. Många kommer nog inte förstå mig, många kommer nog tycka jag är dum i huvudet och några kommer nog förstå mig.

 

Vill börja med att skriva att än idag älskar jag honom obeskrivlig mycket. Varför?! Han har varit min trygghet, mitt allt, den jag har delat mitt liv med och som vet allt om mig. Nu är det slut.

 

Vi träffades via internet. Och skrev mycket fina mejl till varandra. Vi beslöt oss för att träffas på Bergvik en dag och ta bussen tillsammans efter som att vi åkte med samma buss. Han somnade och satt längst ut så jag kom inte ut när jag skulle av jag försökte väcka honom men det gick inte. Kanske ville han att jag inte skulle komma av!

 

Jag följde med honom hem efter som att han vaknade lagom tills han va vid sin hållplats. Hemma hos honom pratade vi och umgicks. Mer och mer kände jag för honom. Han va verkligen så go och underbar.

 

Vi började umgås mer och mer, jag började tycka om honom mer och mer. Han sa att han kände samma för mig. Så efter ett tag så blev vi tillsammans.

 

I övrigt bodde jag hos en kompis för jag hade inte fått någon lägenhet än. Sökte via socialen i Kil. Bara för att jag inte kunde bo hemma pga. av att pappa och hans tjej hade för måna fosterbarn och det blev för rörigt för mig. Tillsist hamnade jag hos pojkvännen och bodde där ett tag.

Men vill tillägga att detta är så jag upplevt det sen upplever ju inte alla människor det lika.