Många i min ålder tänkte nog på att skaffa familj & barn. När jag tänker efter nu så har jag fortfarande inte ändrat mig på den punkten med barn. Jag vill operera mig så att jag inte kan få några barn. Så funderar på att ansöka igen. Ansökte första gången när jag var 18 år men fick avslag för att psykologen tyckte att jag hade så mycket i min ryggsäck & va rädd för att jag skulle ångra mig längre fram. Nu är jag 26 & har fortfarande inte ändrat mig. Och här nere i Helsingborg är dom kanske inte lika hårda som i Karlstad. Blir femte gången jag ansöker i så fall!

Jag älskar barn men känner att jag inte skulle kunna ge dom ett bra liv eftersom att jag mår som jag gör. Har mått så här som jag gör & haft alla tankar osv. så länge jag kan minnas. Är så rädd för att mina barn ska må som jag gör & det är inget värdigt liv att leva enligt mig i alla fall. Man förtjänar att må bra.

Vem vet jag har ju varit med om en del. Jag kanske skulle bli en underbar mamma till mina barn. Men rädslan att jag skulle bli en ur dålig mamma väger ändå tyngre & tanken på att mina barn skulle kunna må som mig är ändå tyngre.