Natten har varit jobbig & smärtsam efter brännskadan. Men lite har jag sovit iaf. Jag skulle tvätta idag klockan 12 men eftersom att jag varit vaken länge så gick jag ner vid nio & kolla om det var ledigt vilket det var. Så jag har tvättat två maskiner & är klara med tvättningen nu. Tog lite extra tid med foten men det gick allt.

La om foten förut fan vad äckligt det var under bandaget & så alldeles gult & vidrigt. Luktade verkligen skit. Så tvättade det & fixade till det så att det är rent nu. Så har jag lagt på nya saker på det så att det inte ska komma smuts i det. Jag är inte direkt utbildad för att lägga om såna saker men nu sitter det iaf skydd på, men de ser ju värre ut än vad det är! ;p

Jag har haft jävla tur sa sjuksköterskan & läkaren som kollade på det, det va "bara" grad två av en brännskada men kunde gått jätte illa. Tur att jag tänkte på att ta av strumpan direkt nästan. Först ska jag vara ärlig reagerade jag inte för att det gjorde så förbannat ont. Men sen fatta jag vad som hade hänt.

Jag brukar inte gråta när jag har ont. För lite smärta ska man stå ut med iaf enligt mig. Men jag grät alltså va helt förstörd, kunde inte prata med 1177, bara skakade & mådde illa. Det gjorde verkligen svin ont.

Men tatueringen har iaf klarat sig vilket jag är glad för. Men den är ju inte viktigast utan det är ju jag när det gäller sånt här. Men ni måste ju hålla med om att det skulle se snyggt ut att bara ha en fot där det stod "Jag också!!!" & inget på den andra. Men tatueringen är iaf komplett. :) "Jag är trött, jag också!!!" :)

Idag vet jag inte vad jag ska göra. Ska väl försöka suga lite golv här hemma. Sen ska jag nog försöka få på mig ett par vanliga skor & gå ut ett tag. Vädret är fint & jag vill inte bara sitta inne. Men de beror helt på hur det känns att ha foten skon. Har redan fruktansvärt ont som det är nu men tror jag lagt om det så att det ska inte kännas något att ha skon på sig.

Igår kändes allt verkligen hopplöst. Sen kom jag på att det var fredag den 13!