När jag kommer hem äter jag en apelsin. Och som många vet har jag problem med magen sedan förr. Med blödande magsår o.s.v.

Jag fick i alla fall jätte ont i magen av denna apelsin. Den va väl för sur. Och hela natten har jag varit på toaletten & det är rent blod i avföringen.

Inget som alla kanske vill veta. Det börjar ju även närma sig jul & då brukar jag få extra ont & problem med magen. Men inte såhär som jag haft i natt.

Har varit ner för att lägga in två maskiner tvätt. Tiden stannar inte upp bara för detta. Känner mig lite slö.

Jag är inte så orolig eftersom att jag ska till läkaren idag så ska ta upp det där. Ont i magen har jag i alla fall från helvetet.

Nu ska jag se lite tv med katterna, sen ska jag ner till tvätten. 

Varit rätt mycket besök hos olika människor nu en längre tid. Men vet att det är så en månad innan december ju. Nästa vecka är sista veckan med fullt hela dagarna. Sen kan jag bara ta det lugnt och slippa ha massa tvång och måste saker att göra. Mår rätt dåligt av att ha sånt liggande över mig. Känns liksom som något trycker ner en uppifrån när man har massa saker man måste göra. 

Flytten till ett hus på landet är snart kommen! Nervöst men ändå nya utmaningar!

Jag har ju flyttat en del. Nu är de ju bara 12 mil från Helsingborg till huset på landet & inte 52 mil som när jag bodde i Karlstad!

Kollade igenom Facebook lite & där kom upp ett bekant namn! Började tänka på den sista tiden som jag hade i Karlstad då! Först kändes det jobbigt. Men sen kom det bara över mig att jag är en jävla stark person som klarat alla hinder & omställningar, fast att jag lever med psykisk ohälsa, levt i ett förhållande med våld, besöksförbud osv!

För att ha de diagnoser jag har, har jag klarat av allt i vuxna livet galant. Flyttade hemifrån när jag va 15. Vem klarar de? Som lever med samma diagnoser som jag?! Inte många tror jag!

Jag känner äntligen lycka i mitt liv, jag ser inte bara det svarta mörkret som alltid låg över mig, jag ser ett ljus, jag känner lycka, jag känner att jag förtjänar att känna detta! Jag känner mig helt enkel lycklig! 

Det går i perioder för alla! Mina svaker är inte så många & allt för ofta längre. Förut vara de i veckor & förstörde mitt liv helt. Det tog över mitt sett att tänka, mitt sett att leva och mitt begär av att ta mitt egna liv! 

Att ta mitt liv & känna den känslan att jag inte vill leva längre har inte funnits hos mig på ca 3 år nu! Allt är inte dans på roser men det går ju inte gämföra Anna i Karlstad & Anna i Helsingborg nu! Två helt olika Annor! 

Jag har lärt mig leva med min psykiska ohälsa. Jag tar dagarna som det kommer. Och jag vet Att jag har värdens finaste familj runt mig! Jag vet att M finns för mig i vått & tårt! Att hitta någon som kompliterar mig som han trodde jag inte gick! När de är jag & M så är vi som en person! 

Detta jag vill säga med detta inlägg är att ta vara på varandra! Lyckan kommer & alla förtjänar den! 

Tack å hej leverpastej! ☺️❤️

 

Dammat vardagsrummet, plockat undan lite, vattnat blommorna & förberett maten till senare.

 

Nu ska jag kolla lite på tv & sen ta tag i dammsugaren & dammsuga. 

Även fått en ny kontaktperson & har haft ett tag. Fungerar hur bra som helst.

På Södermottagningen har min sjuksköterska slutat så ska träffa en ny nästa vecka.

Fonderna är inskickad för denna gången & även ansökningarna till FSK.

Nu ska jag vila lite varit uppe sen 03:00 ca. 

Det var ungefär ett år sedan jag skrev på bloggen! Men nu tänkte jag försöka komma tillbaka & skriva lite då & då. Kanske inte lika mycket som när jag statade upp bloggen men i alla fall ibland.

 

I sista inlägget som jag postade här så berättade jag ju om att jag skulle träffa en ny psykolog på HAB & det har jag ju gjort. Och under denna tiden har jag gjort så ”STORA” framsteg enligt psykologen & andra i min omgivning.

 

Jag känner att jag förändras inombords på nått sätt. Vi har kört hård Terapi i flera veckor nu & varje vecka istället för varannan vecka, vi har fått utöka tiderna hos psykologen p.g.a. att det behövs & är kämpigt när jag väl är där.

 

När jag varit på ett besök hos psykologen är jag helt slut efteråt. Så har de ju alltid varit. Men jag är trött på ett annat sätt nu. När jag väl reser mig upp & ska gå ut därifrån så är huvudet i värsta röran. Men efter någras timmar sömn & ensamhet så känner jag genast förändring på mitt tänkande.  

 

Vi pratar mycket om känslor hos psykologen. Det vi kommit fram till är att i längden när jag hamnar i saker som diskussioner så är det faktiskt inte så ofta jag har fel som många säger. Men man har ju alltid fått höra men Anna nu är du löjlig som reagerar så, men framförallt har jag alltid fått höra att Anna du får & kan inte göra som du vill för att du har diagnoser o.s.v.

 

Jag är medveten att jag inte kan göra som jag vill o.s.v. Men om jag ska visa människor respekt, lyssna, finnas där. Så måste ju de så kallade ”vanliga” folket även göra det samma för mig. Jag ska ha förståelse för snäsighet, jag ska ha förståelse & måste läsa mellan raderna, gissas vad som menas när de pratas. Om jag ska försöka med allt detta som blir ett heltidsjobb för mig som alla ”vanliga” människor kräver. Då måste jag bara fråga varför ska bara jag ha förståelse för vad andra inte klarar när dom inte kan ha det mot mig?

 

Allt handlar om att ge & att ta!

Jag vill ha tydlighet!

Inga krusiduller!

Ärlighet!

Respekt!

Men mest av allt skulle jag ibland vilja känna att jag är lika mycket värd som alla andra. Fast att jag har diagnoser & lider av psykisk ohälsa!

 

En sak som är jätteliten för er ”vanliga” människor, kanske är jättestor för mig. Oavsett om jag har diagnoser eller ej så har man rätt att reagera & säga vad man tycker. Utan att man ständigt ska får höra Anna nu gör du fel, så kan du inte säga, visa den respekt o.s.v kan rabbla upp så många saker som människor säger till mig.

 

Att höra alla dessa saker i alla år har gjort att jag kritiserar mig själv i allt jag göra. Vilket är de jag & psykologen jobbar med nu. Det är inte ofta man får höra om något bra man gjort när man är lite. Men en sak får jag höra ibland. Jo vill ni veta? När Anna kom till sandlådan & ville vara med & leka tog hon sakerna från alla andra barn & fick inte Anna sakerna slog hon dom i huvudet med spaden, så hon till sist fick de hon ville leka med. Vilket jag ofta får hör också är att när Anna kom till lekplatsen så sprang alla barn där ifrån.

 

När detta berättas idag i vuxen ålder så skrattas de åt det. Men innerst inne så skrattar inte jag. Förstår inte det roliga i hela saken? Är de någon som skulle kunna förklara det för mig? Så kanske jag med kan skatta & ha kul?

Det var evigheter sedan jag skrev här på sidan. Varför vet jag faktiskt inte. Har väl inte känt mig riktigt motiverad till det. Det går ju i perioder för mig. Sommaren har varit kanon. E har fyllt ett år & det är snart jul också. Tiden bara springer iväg.

 

Haft en kontaktperson under sommaren & det fungerade inte alls. Enbart ute efter pengar den personen. Har varit utan psykolog sen i 25/5. Så har fått besöka Södermottagningen akut en runda. Södermottagningen skrev ett brev till HAB angående mitt förändrande mående.

 

Nu på torsdag ska vi ha ett stort möte på HAB då min nya psykolog börjar. Så vi ska gå igenom vad jag förväntar mig & vad jag är i behov av från henne. Massage har det inte blivit så mycket av heller då det varit semestertider & när semestertiderna var slut så har jag själv valt att avboka två gånger när det.

 

Har köpt en del julklappar redan. Tycker inte om att vara ute i sista minuten när det gäller sånt. Ser att jag haft många flitiga besökare här på bloggen fast att jag inte har skrivit något. Tacksam för att ni vill läsa vad jag skriver.

 

Puss & Hej Leverpastej! :)

Det var nästan en vecka sedan jag skrev. M har kört till Karlstad för att han ska jobba där denna veckan. Snart är de tid för semester för honom & då åker vi till huset & är där ca 4 veckor. Vilket ska bli väldigt skönt.

 

Imorgon ska jag till psyk & ha ett samtal med läkaren om hur allt fungerar & diskutera medicin o.s.v