Att åka från Pappa & Emma igår var otroligt jobbigt för mig. Känns som något fattas inom mig, känns liksom att en del av min själ är borta. Grät mycket och det kändes så förbannat jobbigt att åka och lämna dom och veta att det är tid att vi ses igen.

Jag kommer nog aldrig att flytta ner till Skåne trivs inte där. Jag trivs när jag är i pappas lägenhet och så. Känner mig lugn, men annars känner jag mig stressad och orolig hela tiden. Känns skönt att varit nere några dagarna nu men kändes också otroligt skönt att komma hem. Jag är ju ingen person som vill sova bort och så.

Vi får hoppas på att pappa & Emma flyttar upp efter Emmas student. Det skulle kännas skönt. För ingen av dom trivs speciellt bra nere i Skåne. Vad ska dom då göra där? Emma har ju alltid vilat vara kvar där nere pga. av skolan. Men hon tar studenten den 10 Juni. Måndagen där efter så ska hon skriva in sig på arbetsförmedlingen och åka med oss upp och prova bo här. Trivs hon så flyttar dom upp vad jag har förstått det.

Alla mår dåligt och har det jobbigt. Jag vill bry mig om alla och glömmer mig själv.