Satt precis & tänkte på att jag haft denna bloggen i många år nu! :) Har inte varit så aktiv på ett tag & det kommer väl perioder då jag kommer skriva mer än andra. Men jag har inte lagt ner skrivandet. Men kommer inte lova som jag gjort tidigare att jag ska skriva varje dag & bättra mig på att skriva. För det har jag ju bevisat för er att jag inte kan hålla! När lusten faller på så skriver jag het enkelt!

Börjat kolla igen på en hel del film! För att tänka på annat. Oron & spralligheten är väldigt jobbig. Det är faktiskt jobbig att leva med sprall i kroppen jämt & ständigt. Att aldrig kunna slappna av & bara vara Anna är väldigt svårt! Önska jag kunde vara riktiga Anna ibland utan att ha denna fasad som jag har. Att kunna vara mig själv utan att människor reagerar.

Men är man på ett vis så är det fel, är man på ett annat sätt som är det fel. Hur ska jag vara då så att det passar alla? Men det är iallafall bevisat att jag inte ska vara mig själv! För enlig många är det helt fel! Så säg mig vem ska jag vara? Jag är väldigt vilsen när det gäller detta!

Jag vill inte passa in om jag inte kan vara mig själv! Då mår jag bara dåligt! 

Jag vill passa in men ändå vara mig själv!

Mår väl rätt hyfsat fast att inget fungerar i min vardag. Förra veckan på torsdagen så hade vi ett stort möte med ett Ombud, J från Värmland var med, en praktikant & min CM. Det mötet hade vi för att få rätt på vad som gällde vad jag har för rättigheter i samhället.

Det har inte gått rätt till när det gäller LSS kontaktperson & ledsagare. Hon som anställer kontaktpersoner & ledsagare kör sina egna regler. För det första så finns det inget dokumenterat vad gäller mig enligt henne. Från alla samtal & all övrigt kontakt jag & J haft med henne. Redan det är ett STORT tjänstefel från hennes sida! Och detta vet jag eftersom att jag har försökt att få ut mina dokument till detta möte med Ombudet. Hon har även hotat mig med att ompröva mitt beslut pga. av mina så kallade "krav" som hon säger. Det är också ett STORT tjänstefel av henne!

Jag har ett krav träning måndag, onsdag & fredag för att jag behöver struktur i mitt liv. Det behöver alla för att må bra. Jag behöver det ännu mer än en vanlig människa!

Innan vi hade detta mötet med Ombudet & alla andra som var med så var vi i kontakt med hennes chef för att vi ville träffa chefen & framföra mina klagomål på denna Pia som hon heter. Och chefen ville så gärna ha ett möte med mig & J från Värmland så chefen kunde bemöta klagomålen som jag hade på Pia. Men samma dag får J ett samtal från Pia & Pia berättar att hon pratat med sin chef & att det absolut inte blir något möte tillsammans med chefen. För att det inte var nödvändigt. Utan ville vi ha ett möte så blev det med Pia. Och det var inte aktuellt eftersom att vi har redan haft ett möte med Pia för ca 4 månader sen & framfört mina klagomål & inget har blivit bättre.

Så i torsdag så lämnade jag in en skriftlig anmälan på Pia. Som kommer att komma till ännu högre chefer än hennes chef!

Jag har verkligen försökt att fungera med Pia. Hon har fått så många chanser av mig. Och jag är väldigt förvånad över mig själv att hon fått det. Men jag ville verkligen att detta skulle bli bra. Innerst inne är jag trött på allt krångel när det gäller LSS också. Det har aldrig fungerat & jag har bott här ett år i februari.

Vi gjorde ett försök med att få till ett möte med hennes chef för att jag inte ville lämna in en skriftlig anmälan på Pia. Men Pia sa att det inte var aktullet. Så vad skulle jag göra? Värken Pia eller hennes chef lyssnade ju.

Att jag känner mig hotad av Pia är konstigt eftersom att jag inte bry mig om när människor hotar & beter sig som henne. Men ibland får man bara nog att få skit kastad i ansiktet hela tiden.

Oavsett vad hon säger så har jag rättigheter. Och jag anser att saker ska gå rätt till! Och att jag ska bemötas med respekt från henne! Vilket jag inte gjort! Hon kör sina egna spelregler! Rätt ska vara rätt! Det är väldigt viktigt för mig! Respekten är ännu viktigare i detta fallet eftersom att Pia måste veta en hel del personliga saker om mig!

Det har skurit sig helt mellan oss men det visste jag att det skulle göra redan första gången jag mötte henne! Jag till J redan första gången att det aldrig skulle fungera mellan mig & Pia men jag gav det en chans! Jag är en väldigt bra människokännare när det gäller vilka personer som ska vara i mitt liv & vilka jag fungerar med & vilka som fungerar med mig! Rätt hade jag som vanligt! Som vanlig menar jag med att jag har varit med inom LSS i många, många & åter mänga år! Ingen kan säga att jag inte gett detta chans på chans & att jag inte haft tålamod!

Jag har hela tiden vetat att hon inte har behandlat mig rätt & att det inte har varit laglig hur hon behandlat mig eller att jag fått mina rättigheter. Därför hade vi mötet med Ombudet för att vi skulle vara hundra på att jag hade rätt innan vi gick högre upp med detta! 

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen. Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan  en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tvskärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig. Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.

För när det är starka känslor i  omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner migtrygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.
Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer. Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen. När du känner att du inte orkar vara förstående längre- gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste du låta oss få. Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv.