-Har aldrig haft en riktig familj.

 

Det känns som man inte betyder något för någon i ens riktiga familj. Utan alla i Skåne hör av sig när dom behöver hjälp eller mår dåligt.  Då passa man. Det är aldrig någon som skriver eller ringer och frågar hur jag mår igentiligen och hur allt går för mig o.s.v. Brukar inte familj hålla ihop? Burar man inte i en familj bry sig om varandra och prata? Verken släckningar, syskon o.s.v. hör av sig.


Man har ju alltid varit annorlunda och på senare tid har man fått en diagnos och nu vet man varför man inte rikligt passat in o.s.v. Man har ju nästan alltid försökt att passa in i sin familj fast än de varit mycket svår. När jag var mindre visste ingen vad som var fel och de fanns ingen förklarning. Men nu finns de en förklaring varför jag är så annorlunda, borde inte familjen förstå varför jag betet mig på vissa sätt och istället för att skit i mig, så skulle de ju stötta mig i mitt vardagsliv?

 

De finns förklaringar till varför jag gjort som jag gjort när jag var yngre o.s.v. Men de finns inte någon i min familj som har någon diagnos så de är rätt konstigt att dom inte beter sig som vanliga människor. Man tycker ju att dom borde bry sig men egentligen är man inte värd ett skit.

 

Hela mitt liv har alltid varit svårt och jag har aldrig haft en rikligt fast punkt i mitt liv. Aldrig rikligt tillhört någon familj o.s.v. Utan jag har fått kämpa och stått på mina egna ben sen jag var 15. Flyttade hemifrån då. De är väl rätt duktigt av en tjej som har en lätt utvecklingstörning med autism, att klara sig själv och klara ett boende när man är 15 år? Eller tar jag in nr jag skriver så? De var ju då jag veklingen skulle behöva en rikligt familj som brytt sig och hjälpt mig. Fanns de någon från mig riktig  familj? Jo min riktig pappa och pappas tjej René. Dom har funnits för mig. Men familj och släktingar i Skåne, de är minst 30 personer. Dom lever som att jag aldrig funnits och aldrig kommer finnas.

 

Jag känner mig sveken av många. Och önskar att människor kunde bry sig och respektera mig och ta mig för den personen jag är. Jag tänker aldrig försöka bli någon annan. Kommer heller aldrig försöka göra någon till lags. Utan jag tänker vara precis som jag är och kan inte människor ta de är dom inte värda min energi…

Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg