Idag har jag varit in till stan & hämtat lite dricka från en kompis. Hon kom från Torsby med de till mig. Brukar göra lite affärer med henne ibland. Blivit rätt mycket den senaste tiden. Efter det så träffade jag S. Sms:ade honom & frågade om han skulle inte till stan något idag & det skulle han. Han tog en tidigare buss in för att vi skulle träffas. Vi gick lite på stan & snackade massa skit. Massa skit om Solareturen, jag fick reda på så mycket som jag inte visste.

Jag vet inte vad jag ska göra i helgen. Hoppas på att de blir fint väder så man kan sitta ute lite i solen & läsa lite. J Sen måste jag bort en runda till C & lämna lite saker som hennes kompis har köpt av mig.

På HAB gick det väl bra eller vad jag ska säga. De senaste gångerna jag varit till psykologen så har jag inte suttit hos honom hela min tid. Har en 1 timmes samtal varje gång. Jag har bara gått in till honom & sagt hej & sagt att jag inte haft något att prata om & sen gått där ifrån.

Men så fick jag inte göra igår för honom utan han stoppade mig. Bad mig att sätta mig ner & lyssna på honom. Han säger Anna jag ser att du håller på att bryta ihop, jag har sätt de länge på dig nu. De är tid för dig att börja prata. Samtalet började ju inte så trevlig var väldigt otrevlig mot honom i början för att jag inte ville sitta där, jag ville inte prata.

Men min käft glappade i hela en timme efter en stund. Den senaste tiden så har jag inte prata med någon. Det hjälper ändå inte känns det som. Inne i en period där jag tänker otroligt mycket & ibland blir jag helt frånvarande. Människor kan prata med mig utan att jag hör de, jag är liksom borta fast att jag är där. Sjukt! Har hänt rätt ofta den senaste tiden. Vill inte prata, vill inte lyssna, vill inte umgås & vill egentligen inte tänka heller.

Ibland kommer jag på mig själv att jag sitter i en annan värd men ändå så tänker jag inte på något. Utan jag bara finns. Jag vet inte hur jag ska förklara för jag fattar inte det själv. Men när jag försvinner bort så är de så jävla skönt. Jag känner inget, jag hör inget & är bara ensam. Fast att de är massa ljus på bussen tex jag hör inte det vissa stunder & sen vissa stunder hör jag de. De är så skönt när jag är borta känns som mitt huvud vilar då. Ni tycker att jag är sjuk nu jag vet! Men de är såhär de är för mig just nu!

Börjat med min nya dosering idag. Känner ingen skillnad just nu tar ju ett tag. Var till Apoteket & tog ut medicinen & bad om recept lista. Fick en jävla chock när jag fick papprena. Det var ju för fan 11 sidor med olika mediciner. Snacka om hemskt.

Varit till Solareturen idag men bara en liten stund. Sen träffade jag L i stan så vi umgicks lite. När jag kommer hem så ser jag att mitt internet inte fungerar. Blev jävligt förbannad pga att det har krånglat så mycket sen i Januari.

Ringde till Bredbandsbolaget & var rätt otrevlig. Men efter ett tag blev jag rätt mjuk. :p Killen jag snackade med berättade att han var 24 år men jag förstår inte varför han berättade det? Jag svarade honom då att jag var bara 25. Efter det svarade han jo men vi löste problemet tillsammans iallafall. Han hade ju så rätt så. Väldigt charmig kille verkade det som.

I morgon är det Solareturen sen blir det en runda till HAB!

Läkaren på DBC ringde mig igår & meddelande mig att jag inte hade Diabetes insipidius. Väldigt skönt att få veta det. Läkaren & jag gick igenom läkemedlen som jag äter via ÖPV & vi fick fram att många av dem hade biverkningarna som muntorrhet & ökad törst. Vårdcentralen i Vålberg har under ca 2 år försökt att hjälpa mig & även DBC. Så nu är nästa steg att kolla igenom allt med ÖPV. Så läkaren på DBC skulle skicka brev till läkaren på ÖPV.

Idag ringde ÖPV också. Dom har ändrat min medicinering. Har själv ringt de & bett om hjälp. Kan inte slappna av, sitta still, sova eller något. Så de kom fram till att ändra doseringarna på medicinetingen lite så jag börjar med det i morgon. Läkaren på ÖPV är säker på att detta beteende beror på att jag har börjat gå till CFTS & bearbeta de sexuella övergreppen.

Jag hoppas att doseringen ska göra att jag kan slappna av & vara mer harmonisk. Jag hoppas även att CFTS kommer ge mig något & att jag kommer må lite bättre när behandlingen är klar. Att jag ska kunna känna känslor & att jag ska sluta stänga av dem. 

Vet inte vad jag ska skriva. Vill bara vara ifred, inte behöva prata & inte träffa någon. Har varit så ett tag nu som ni kanske har märkt. Igår så träffade jag L vi käkade på stan sen körde hon mig till sjukhuset. Skulle på läkarbesök på DBC. Läkarbesöket gick bra. Varit & tagit blodprover idag så läkaren ska ringa senare & ge mig svaren på proverna. Proverna jag tog idag kommer visa om jag har Diabetes insipidus eller inte.

Jag var inte på läkarbesöket igår pga Diabetes insipidius utan pga en kontroll på vanliga diabetes som jag hade förut. Har kontroll en gång om året & det är något jag själv valt. Så rädd att få tillbaka diabetesen & att jag ska behöva börja med massa sprutor igen.

De gick fort att få hjälp på DBC sakerna händer verkligen direkt där. Det tog vårdcentralen i Vålberg två veckor att skicka remissen till DBC. Jag kom till DBC igår på ett läkarbesök & blir tillsagd att gå & ta prover idag & att läkaren ska ringa & ge mig svar på dem idag som jag skrivit förut. Centralsjukhuset borde ha svårare att ge patienterna hjälp direkt jämfört med Vålbergs vårdcentral tycker jag.

Har varit bort till Loppis C jobbar idag till 18. Köpte en hel del saker åter igen. C hjälpte mig att klippa lite till på mitt hår & grannen M rakade & färgade det. Så nu är det helt klart, väldigt nöjd. Nu ska jag se på film tänkte jag.

Jag ber även om ursäkt för att jag inte svarat på vissa som ringt, skickat sms & mejl. Har behövt vara ifred ett tag. Men nu är allt som vanligt igen. Kan tyvärr bara skicka vanliga sms & ta emot vanliga telefonsamtal eftersom att jag fortfarande har en stenålders mobil! 

Igår så tvättade jag. Men som vanligt när jag kommer ner har någon granne tagit min tvättid & jag misstänker att det är samma som alltid brukar ta den. Sa jag gjorde något som kände så hemskt igår jag tog hennes blöta tvätt & drog ner & kastade i hörnet på bordet. Det är inte första gången det händer att någon tar min tvättid. Så jävla trött på det. Så nu fick de vara nog. Ska prata med hyresvärden i morgon. Har en aning om vem det är som gör detta. Har börjat när nya grannen flyttat in! Dom senaste nya hyresgästerna som min hyresvärd har tagit in har ju varit helt körda enligt mig & efter ett tag enligt honom själv också.

Cyklade bort till C till Tio´s loppis & var där några timmar så att C slapp sitta själv. Sen när vi hade stängt fick vi låna T bil ner till Centrum för att köpa cigg till C & köpa lite mat. Köpte en del på loppisen, som vanlig säg. 

Igår så klippte jag mig här är två bilder från i torsdags ena bilden är jag normal på & andra helt cp ut. Första bilden la jag först upp på FB & efter det fick jag ett mejl från en kompis som frågade om jag mådde bra & bäretter att han tycker att jag ser så ledsen ut. Då  va jag bara tvungen att ta ett nytt kort & lägga upp & då frågade honom om jag va mer normal på det kortet. Han svarade mig ja nu är du Anna, nu känner jag igen dig igen haha.

Färgade håret fredags & klippte mig igår. Så två kort innan jag fixa håret tagna i torsdags & ett kort som jag tog igår efter att jag klippt mig. J

Vill bara skrika rakt ut! Vad fan ska jag göra? Jag är så jävla maktlös! Har man bestämt sig så för en sån sak kan ingen ändra på de.  Men de gör mig så jävla ledsen!  Jag kan bara finnas & lyssna sen är de du som avgör! Du vet vart jag finns! Önskar att de fanns mer jag kunde göra för att få dig att må bättre & för att du ska hitta glöden att leva igen. Jag kan inte säga till dig att allt blir bättre för jag vet inte de. Jag kan inte säga vad du ska göra för att må bättre. Jag kan inte ge dig ett ända svar på hur allt ska bli bättre utan svaren måste du finna själv! Kämpa på vännen snälla!! Kramisar!!

Jag blir starkare & starkare för varje dag som går. Mitt liv börjar ordna upp sig. Men har svårt att få fram mina känslor & att visa dom för andra människor, har svårt att känna. Jag lärde mig att stänga av mina känslor när jag var mellan 6-7 år gammal. För att skydda mig själv. Annars hade jag nog inte funnits idag.

När jag visar vad jag känner så är de lätt för andra människor att göra mig illa. Istället så stänger jag av & jag slutar känna. Människor som inte lärt sig att sluta känna tror inte på att det går att sluta känna. Men det gör faktiskt det. Jag hade aldrig varit så gammal som jag är idag om jag inte hade kunnat sluta känna vissa stunder i mitt liv.

Har börjat hos en ny psykolog har varit till henne några gånger & vi har börjat försöka lätta lite på muren som jag byggt upp. Det har tagit många, många års jobb att bygga upp denna mur & den kommer ta tid att riva. Men något han ändå hänt på dom gångerna jag varit hos henne.

Hur hade det varit om jag inte hade byggt upp min lilla mur när jag va barn? Hade jag levt nu då? Hande jag klarat att fortsätta leva efter övergreppen? Hade jag klarat förhållandet med M? 

Nu ska jag berätta varför jag blev så förbannad igår på Solareturen. Det finns en äldre gubbe som gått med kryckor ett tag för att han gjort illa sig i foten. Han är på en avdelning där man håller på med ramar & tavlor. När jag ska gå ut i affären så måste jag alltid gå förbi hans arbetsplats.

Jag skulle ut till affären igår så innan jag går förbi hans arbetsplats ser jag att flera personer går förbi & kollar konstigt på golvet vid hans arbetsplats. När jag kommer fram så ser jag att gubben ligger på golvet i massa glassplitter & försöker ta sig upp. Människor fortsätter bara att gå förbi & bara glor. Varför hjälper igen honom? Jag hjälper gubben upp & han blir så glad. Jag tar även & sopar upp allt glas. Han är så tacksam & tacka massor av gånger.

Efter ett tag kommer en av cheferna & frågar gubben om vi skulle hjälpa han över övergångsstället också. Verken jag eller gubben skrattar. Den chefen hatar jag verkligen han är alltid så jävla spydig & rå i käften.

Vi har haft våra högljudda samtal han & jag. Därför brukar jag undvika han & när han väl pratar med mig så är jag rätt avig & spydig tillbaka. I alla fall när han frågade den jävla frågan om vi skulle hjälpa gubben över övergångsställer också så höll jag på att gå av. De var så nära att jag slog han på käften….. Man säger väl för fan inte så?????