På HAB gick det väl bra eller vad jag ska säga. De senaste gångerna jag varit till psykologen så har jag inte suttit hos honom hela min tid. Har en 1 timmes samtal varje gång. Jag har bara gått in till honom & sagt hej & sagt att jag inte haft något att prata om & sen gått där ifrån.

Men så fick jag inte göra igår för honom utan han stoppade mig. Bad mig att sätta mig ner & lyssna på honom. Han säger Anna jag ser att du håller på att bryta ihop, jag har sätt de länge på dig nu. De är tid för dig att börja prata. Samtalet började ju inte så trevlig var väldigt otrevlig mot honom i början för att jag inte ville sitta där, jag ville inte prata.

Men min käft glappade i hela en timme efter en stund. Den senaste tiden så har jag inte prata med någon. Det hjälper ändå inte känns det som. Inne i en period där jag tänker otroligt mycket & ibland blir jag helt frånvarande. Människor kan prata med mig utan att jag hör de, jag är liksom borta fast att jag är där. Sjukt! Har hänt rätt ofta den senaste tiden. Vill inte prata, vill inte lyssna, vill inte umgås & vill egentligen inte tänka heller.

Ibland kommer jag på mig själv att jag sitter i en annan värd men ändå så tänker jag inte på något. Utan jag bara finns. Jag vet inte hur jag ska förklara för jag fattar inte det själv. Men när jag försvinner bort så är de så jävla skönt. Jag känner inget, jag hör inget & är bara ensam. Fast att de är massa ljus på bussen tex jag hör inte det vissa stunder & sen vissa stunder hör jag de. De är så skönt när jag är borta känns som mitt huvud vilar då. Ni tycker att jag är sjuk nu jag vet! Men de är såhär de är för mig just nu!