KÄMPARGLÖDEN har tagit SLUT !
Nu sitter man i sängen och funderar lite. Är nog på väg ner i en deprition eller någon. För något står inte rätt till hos mig. Allt känns tungt och jobbigt. Vill bara sätta mig ner och gråta rakt ut. Snart brister de totalt för mig. Vet inte om jag klarar att åka ner på den stegen igen. Den berömda stegen jag vandrar på upp och ner. Ni mins den va? Känns som jag inte klarar ta mig upp igen och att fallet ner har blivit för kraftig. De är riktigt tungt att ta sig upp. Livsglädjen finns inte längre, skrattet finns inte, den där kämparglöden jag haft har tagit slut.
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg