Jag kommer inte underfull med vad det är med mig. Jag är sur och grining varje dag. Svarar alla surt och är otrevlig. Sen på kvällen gråter jag som en liten barn rumpa. När jag gråter så är det inte lite utan jag kan knappt andas. Men det känns så skönt att bara gråta. Förr grät jag aldrig, nu bara kommer det. Först trodde man ju att det var fel att gråta. Men när jag gör det känns det så skönt för stunden men sen är det lika jobbigt igen.

Att alltid gå och vara sur och grinig är ju inte något jag vill vara. Det bara är så, det är ju något som inte stämmer men vad fan är det? Det är ju inget speciellt jag tänker på eller som händer i min omgivning så. Så varför? Jag kan vara så jävla glad och trevlig och sen 5 min senare så är jag as arg och grinig, jag skulle nog kunna döda någon.

Det känns som jag är så jävla arg för något och jag måste bara få ut det ur mig. Men det kommer inte ur mig. Jag skulle kunna göra vad som helst, slå i sönder hela lägenheten under tiden skulle jag må bra men efter skulle jag må så jävla dåligt pga. av det. Kanske ska börja boxas när man gått ner i vikt. Det var ju några år sen sist men jag mådde bra av det. Jag fick ur mig all ilska och kände mig glad.

Jag har alltid haft svårt för att kontrollera mitt humör och min ilska. Varför ska det va så svårt? Vad är jag arg för egentligen? Var kommer all ilska ifrån? Börjar jag tappa fotfästet igen eller vad är det som är på G? På väg in i en deppig tid?

En sak vet jag och det är att jag måste lära mig att kontrollera mitt humör och ilska. Kanske aldrig kan ta reda på varför jag har så mycket ilska inom mig, men jag kan alltid lära mig att handskas med det och kontrollera det. Då skulle allt bli mycket lättare. Men hur gör jag det?