Igår va inte min dag så där jättebra om man säger så. Har varit utan min medicin i en och en halv vecka nu ca. Ringde psyk för en och en halv vecka sedan men då fanns det ingen läkare där som kunde skriva ut.

Idag ringde min handläggare på försäkringskassan och fråga hur jag mådde och så. Jag berättade som det va. När hon förstod läget så ringde hon till psyk och pratade med dom. Tydligen stod det inget i journalen att jag hade ringt för ca en och halv vecka sedan. Och jag skulle varit hos doktorn i december men att det inte fanns någon läkare där då. Jag är inte uppskriven på någon läkare eller till någon kontroll. Rätt dåligt.

Igår mådde jag så dåligt så jag skar mig en del i armen. Är rätt barnsligt men för mig så känns det lättare i kroppen. Vet inte varför. Har ringt psyk själv nu och det va telefon kö så jag lämnade mitt nr så dom ska ringa upp mig.

Att det får gå till såhär? Om jag hade fått en läkartid i December hade jag aldrig behövt vara utan medicin. Jag har inte kunnat under dom senaste åren att vara utan min medicin. Men nu är läget så att jag inte har någon medicin pga av öppenpsyk. För att dom inte har någon läkare.

Att psyk får göra såhär? Känns som saker alltid inträffar mig och att ingen lyssnar och tar mig på allvar. Ska man behöva ta livet av sig för att någon ska lyssna? Ska jag behöva vara utan medicin bara för att det inte finns någon läkare?

Allt som har med Psyk & BUP att göra kan jag inte förstå. Att så många människor inom vården får göra som dom vill med mig, behandla mig utan respekt, inte ta mig på allvar, utan bara nonchalera mig. Det är så mycket fel som utbildade människor har gjort i mot mig. Jag skulle vilja att människor i Sverige fick veta hur jag blivit behandlad.