-Dött?!?

Hur jag mår det ska vi inte prata om. Jag mår innerst inne skit. Jag får ta en dag i taget. Varje dag är en pina känner jag just nu. Jag et inte vad jag ska skriva… Jag tänker ofta på att det skulle vara skönt att bara få somna in och inte vakna. Jag önskar att jag inte var så jävla feg och rädd utan hjälpte mig själv dit. Jag tror att jag skulle må bättre av att inte finnas.

 

Jag har ingen matlust hade det inte varit för Mats hade jag nog dött av svält. Jag ställer mig inte och gör mat. Jag har bara ingen lust. Äta, äta & åter äta vilket liv. När Mats jobbar och så, så blir det att jag inte äter något alls. Jag har bara ingen lust. All lust som borde finnas där finns inte.

 

Känns som jag skiter i allt. Orkar inte bry mig det är bara problem hit och dit. Och jag vill att alla ska må bra. Jag gör vissa saker jag mår dåligt av bara för att göra andra glada. Är det meningen? Jag tänker inte på mig själv en ända sekund. Alla andra går före. Jag glömmer bort mig själv.

 

Allvarligt jag önskar att jag var 15 igen då man inte kände något. Man grät aldrig man tänkte bara på sig själv och sket i när någon var ledsen o.s.v. Gjorde vad fan man ville och brydde sig inte om vad andra tyckte, sa vad man ville till vem man ville.

 

Allt det tyngre jag känner är det ångest? Är det normalt? Önskar att smärtan inom mig bara kunde försvinna.

Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg



»
»
»