-Jag har också ett val.

Jag känner mig ensam här uppe. Jag har Mats och det trivs jag med han hjälper mig och stöttar mig i allt. Han är verkligen en ängel.


Jag har själv valt att bo kvar här uppe. Och det valet har jag gjort för att jag vill leva med Mats och dels för att jag har byggt upp vissa saker här uppe. Jag har precis kommit in i vissa saker som jag är säker och inte mår dåligt av att göra längre. Det tar år för mig att bara lära mig att inte vara orolig och nervös när jag gör vissa saker.


Att bygga upp allt detta igen skulle vara lätt för vissa människor men jag tror inte att jag klarar det en gång till. Jag har verkligen kämpat i år med att bara klara att åka buss utan att få panik o.s.v.


När jag skriver att jag är ensam här uppe menar jag med att jag inte har min familj här. Att inte kunna åka till dom när jag vill och kunna be dom komma och hälsa på hur som helst. Känns jobbigt. Förut hade jag pappa här uppe det kändes lättare då.


Jag är vuxen och måste växa upp tycker säker många som läser detta men jag kommer alltid att ha starka band till min pappa. Pappa har alltså alltid funnits oavsett om man gjort honom otrolig illa vissa gånger, gjort saker som han verkligen ogillat o.s.v. Han är min pappa och det är jag stolt över. Jag kommer nog aldrig växa ifrån och kunna klippa navelsträngen till min pappa.  

Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg



»
»
»