Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag mår. Ena stunden är jag glad, andra stunden arg & tredje stunden ledsen. Vissa gånger vill jag bara inte leva länge. Jag vill bara skära mig så mycket att det inte går att stoppa eller bara hoppa framför tåget.

Varför känner jag såhär från och till? Jag har känt så länge nu det är verkligen en period där jag mår sämre än vanlig. Inga mediciner hjälper kan rent ut sagt spola ner dom i toaletten känns det som. Det känns som att jag är helt ensam ingen som riktigt förstår hur jag känner och mår.

Kan en människa sätta sig in i situationen när dom inte själv inte har varit där? Ingen förstår nog inte hur hemskt det är att bara gå runt och känna den ångesten jag har och alla tankar. Att tacklas med dom är inte det lättaste.

Önska verkligen att jag vågade ta steget och lämna samhället. Ingen människa är värd att må, känna och vara med om det jag har varit med om. Jag menar verkligen ingen.

Jag vill inte tänka som jag gör jag vill ha ett liv som vanliga människor har. Visst att vanliga människor har det jobbigt och mår dåligt. Men jag tror inte dom har såna svängar som jag har.

När jag gör illa mig själv släpper all ångest och jag mår bättre efteråt. Jag känner att jag får krafter att fortsätta kämpa.