Idag är en sån dag där jag saknar att ha någon i min närhet & att del mitt liv med. Såhär stark längtan har jag aldrig haft sen jag blev själv. Utan har alltid tyckte det varit skönt att inte ha någon vid min sida. Men så är absolut inte läget längre. Det är väl ett bra täcken? Men det gör mig otroligt rädd!

Men jag har haft starka känslor för en kille förut. Men sist jag träffade honom kände jag att det va läge att ta allt med en nypa salt. Jag är absolut inte ledsen för att jag lärt mig att ta det så utan jag är jävligt stolt över mig själv & saken är den då blir jag inte sårad, jag bil inte besviken & jag blir inte ledsen & förkrossad. :) Jag tror & hoppas inget när det gäller mig & honom längre den tiden är förbi hos mig! Som sagt tar det som en nypa salt! :):)

Idag saknar jag någon men jag saknar inte någon som är vid min sida för stunden utan för livet ut. Vem det skulle vara har jag ingen aning om. Men jag vet att jag inte träffat den personen ännu! Han finns inte just nu... Men han kommer när jag minst anar det! :)