Jag mår inte särskilt bra om jag ska vara ärlig. Känner mig väldigt misslyckad för att jag inte kommer i väg på saker jag bestämt att jag ska göra på dagarna. Många tycker att det inte är så farligt att inte komma i väg för att göra vissa saker men för mig är det ett STORT misslyckande.

Psykiskt spökar just nu. Funderar på att kontakta läkaren faktiskt för det går inte ha det såhär. Livsglädjen är helt borta. Känns som att det är lika bra att bara ge upp än att fortsätta slås med alla tankar man & alla misslyckande ständigt.

Hur ska man få tankarna att bara bli lite med mildare när jag kommer in i sån svackor som jag är inne i nu? Hade jag klarat av att göra tankarna mildare så hade jag naturligtvis gjort det. Men jag kommer inte i väg för att göra det som får mig att må bättre alltså träna. Som jag berättade tidigare så kommer jag inte i väg på något jag bestämt mig för att göra.

Jag har en underbar familj runt mig, jag har en underbar kille vid min sida. Många tycker säkert att man inte kan ha det bättre. Men jag tror absolut att man kan ha det bättre än så. Jag vet att jag kan må lite bättre om jag bara kommer i väg & träna. Många tycker att det bara är att åka i väg att träna men det är inte så lätt.

När  jag kommer in i dessa svackor så vill jag bara vara hemma & sova för att slippa känna det jag känner inom mig. Allt är så mycket lättare & bara sova då. Men problemet är att jag kan inte ens sova. Hur mycket lugnande jag än tar så kan jag inte somna när jag väl måste & behöver det. Jag är helt slut i huvudet & det känns som jag inte sovit på dagar & år.

Känns som mitt huvud är hundra år & det känns som mitt inre är minst hundra år. Fast att jag bara är 26. Av att vara trött i huvudet & att ständigt slås mot mitt inre är de jobbigaste att behöva ständigt slås emot vad jag känner.

Hade jag mått bättre i själen så hade samtidigt mitt huvud vilat ibland. Det gör ju aldrig det eftersom att jag tänker så mycket.