-Skylla mig själv!

Skönt att vara själv men vissa stunder saknar man andra hälften. Men så kommer de nog alltid vara. Jag saknar inte M utan bara att han någon i min närhet, men absolut inte han. Visst vi hade fina stunder men när man levde i förhållandet så tänkte man bara på dom fina stunderna men nu när man tagit sig ur det så tänker man bara på dom dåliga stunderna. Dom va ju fler än de bra stunderna om man säger så. Men när man levde i förhållandet så gick man och trodde på att allt skulle bli så mycket bättre. Men så va inte fallet.

 

Jag kommer nog alltid älta detta men jag kan inte förstå att sju år av mitt liv har jag lagt på M:S & mitt förhållande. Varför? Man är faktiskt blind när man älskar någon, sen i slutet blir man så fast för man är så nertryckt att man inte tror att man är värd bättre än de man lever i. Än idag tänker jag att allt som hände va mitt egna fel, att jag förtjänade det & att jag fick skylla mig själv. Många säger till mig att ingen förtjänar att leva som jag gjorde. Men jag har så svårt att tro på det. Man klandrar sig själv för allt.

Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg



»
»
»