Det finns en gång jag ALDRIG glömmer & ALLTID kommer tänka på!

Det va på min lillasysters födelsedan den 24 JUNI 2011 ca: 15:48. Alltså på midsommar. Pappa hade kommit upp från Skåne några dagar innan. Vi skulle mysa och fira midsommar tillsammans alla 3. Träffade inte pappa så ofta eftersom han bor i Helsingborg. Han har alltid funnits för mig i alla lägen. Han är guld värd.

På midsommar afton när pojkvännen vakna känner man direkt att något är fel och att han är på dåligt humör. Sånt kan man avgöra bara när man ser han i ansiktet. Så pappa går ut för att gå en runda.

Sen händer allt. Efter en stund kommer pojkvännen ut i köket och fråga ungefär såhär "vart är alla jordgubbar?" Upplever att han blir ännu surare för att det finns så lite jordgubbar kvar. Så jag frågar honom ungefär såhär "fick vi inte äta jordgubbar?" Jag upplever att han blir ännu surare. Efteråt säger han nått i stil med "att det inte va jordgubbarna han va sur för."

Vi är i köket efter en stunds diskution så ställer han sig upp och knuffar mig in i skafferiet så jag tappar luften och slår mig på kinden. Jag går in i sovrummet för jag blir ledsen och gråter, helt förstörd. Denna dag som skulle blir så mysig. Pappa hade kommit upp 52 mil för att hälsa på. Nu är helvetet löst tänkte jag.

Han kom in efter mig i sovrummet och vi diskuterade. Han blev arg och kastade en kattställning på mig, hoppas på mig i sängen och gränslade över mig, tog stryptag, drar mig i håret. Men jag mins inte vad jag gör tillbaka blir minnesluckor. Vet att jag skakar och va rädd. Men jag vet att jag brukar försvara mig, så det gjorde jag antagligen denna gången också.

Pappa kommer hem efter sin promenad, han hade varit borta en lång stund. Allt är i full gång. Jag skämdes så och va så otroligt ledsen. Jag ringer polisen för att pojkvännen inte ville åka. Polisen kom. Gör ett förhör med mig och kollar på mina blåmärken. Dom tycker att jag ska göra en polisanmälan och begära besöksförbud. Så jag bestämde mig för att göra en polisanmälan och ansökte om besöksförbud. 

Dom tar han med sig. Men han ville inte följa med han skulle göra mat först. Så polisen höjer rösten och blir bestämd och pojkvännen blir mer arg och även han höjer rösten. Upplever att han blir lite hotfull. Kändes så jobbigt när dom tog honom. Bara skakade och grät.

Jag ångrade mig och tog tillbaka anmälan om besöksförbudet och misshandel. Jag tog tillbaka honom igen. Men åklagaren la inte ner fallet utan han blev dömd för misshandeln på mig. Jag fick kontakt med brottsofferjouren och gick i samtal regelbundet.

Men vill tillägga att detta är så jag upplevt det sen upplever ju inte alla människor det lika.