Igår hämtade han sina saker. Kändes skönt och bra. Utan bråk. J va med hemma kändes skönare så. Hade även kontakt med polisen. Dom visste vad som va på gång så det va bara att ringa dom om det behövdes. Litade/litar inte på honom, tyvärr är det ledsamt men sån är verkligheten.


Känns som en sten föll från mitt hjärta som om något släpptes inne i mig när de va klart. Efter åt hade jag så ont i huvudet. Hade varit så nervös och orolig för vad som skulle hända.

Pappa upplever att jag skrattar mer och att jag är mycket lugnare. Mario är också mycket lugnare. Det är så roligt att höra.

Nu är det bara att blicka framåt, se vad framtiden har att erbjuda mig! Nyfiken!