Idag fick jag ett telefonsamtal av en person som fick mig att fundera. Jag fick känslan av att han ångrar sig & vill försöka få allt bra igen. Så har jag känt varje gång vi pratat. Under vissa samtal har han börjat gråta. Efter samtalet med honom fick jag ringa pappa. För att pappa skulle kunna förklara för mig varför han beter sig såhär. För jag fattar noll efter varje gång. Jag ångrar inte att jag tog steget! Jag ångrar inte att jag träffa dig & fick leva de liv jag gjorde tillsammans med dig. Vill ni veta varför? Jag har lärt mig en läxa & den läxan är att alltid stå på mig & att ALDRIG mer ta någon skit eller något slag av en kille! Jag är värd mer än skiten under dina skor! Glöm, glöm, glöm, gå vidare, gå vidare, gå vidare & släpp taget & börja leva! Jag kommer aldrig att känna något för dig igen. En gång gjorde jag, en gång var du hela mitt liv. Du fanns bara i mina ögon, jag levde för dig. Jag sa länge att du skulle söka hjälp men du lyssnade inte. De va inte lätt att lämna dig tro inte det. De har varit de svåraste jag gjort i mitt liv. Jag vet att sen jag lämnade dig har jag varit hård & känslokall mot dig & jag har varit ett riktigt svin. Förlåt mig för vad jag skriver i hela detta inlägg men jag känner ingen ånger av vad jag skriver & av att jag bara känner hat just nu. Jag tycker jag har rätt att känna som jag gör efter allt. Jag har rätt att känna hat. Jag hoppas att jag i framtiden kanske kan känna någon lycka över vad vi hade men just nu känner jag inget mer än hat. Du har gjort mig så illa. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta. Jag tror inte det!