-Övergreppen & känsligt skrivit av mig!
Hej de va ett tag sen sist. Ska jag vara ärlig nu så är jag inne i en period där jag tänker mycket på vad min "storebror" gjorde mot mig som barn! Just nu önskar jag bara att jag hade någon utbildad person att få prata med. Det är fortfarande semester tider så just nu har jag ingen.
Pappa Baloo vill jag inte prata mer med om detta för att han har tillräckligt med egna saker att tänka på! Jag vet att han finns för mig när jag behöver det som mest.
Alla säger att livet måste gå vidare. Jag försöker varje dag att gå vidare men blir ständigt påmind av vad som hänt. De kan va att jag drömmer om det. Någon dag känner jag de där lukterna som va i rummet. En annan dag så är de någon som har nästan likadana sängkläder som när de hände. Att någon kanske har nogorlunda lika gardiner som när allt detta hände. Bara att se en trä sängram med inristade blommer på huvudändan gör att jag blir ständigt påmind.
Detta som jag kommer skriva nu är kanske väldigt känsligt för vissa. Vissa dagar känner jag mig så äcklad av mig själv & när dom dagarna kommer så kan jag stå timmar i duschen & skrubba mig med en disksvamp. Jag känner mig så skitig. När det gäller detta med samlag så har jag stora problem! Har gått mycket till Kvinnokliniken i Karlstad. Pratat mycket om närhet & allt de där med samlag. Visst de har hjälp en liten del men de kommer perioder då jag inte ens klarar av närhet från den jag lever med!
Jag hade aldrig haft vissa diagnoser som jag har idag om detta inte hänt. Jag hade antagligen inte behövt äta lika mycket mediciner & jag hade antagligen inte haft den starka ångesten inom mig & dom starka tankarna på att ta mitt liv om detta inte hade hänt. Och enligt läkarna så beror nästan allt nu säger jag nästan allt pga händelserna & dom upprepade övergreppen jag var utsatt för som barn!
Tur så har jag för ett litet tag sedan träffat en kilke som jag tycker om så mycket. Det ända jag berättat för honom är att jag varit utsatt för övergrepp när jag var barn. Det är väldigt seriöst mellan oss så jag borde snart sätta mig ner & berätta vad jag varit med om. Men jag är så rädd för att han inte vill fortsätta träffa mig mer om jag berättar! Han har redan förstått att något är fel när det gäller närheten. Så det är nog tid för att berätra nu.
Det är lättare att skriva här på bloggen vad som hänt pga då behöver man inte se någon i ögonen & prata med. När man skriver här så är de ingen som ser att man bryter ihop & är en svag människa.
Idag har jag bestämt mig! Jag ska berätta för honom!
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
Anonym
Jag vet precis hur du känner Anna! Och det är starkt gjort av dig att berätta, det underlättar om du gör det.
Svar:
Anna Christensen